Kvinnor är inte offer!

Se här vad kvinnor kan!
Vem är det som vill framställa kvinnor som mer (dubbelt) utsatta, underordnade, förminskade, offer för omständigheter som de inte kan påverka eller råda över ?  Kan det vara den teori om genus som utgår från om mäns överordning?
Sverige kallas för moder Svea, är inte det ganska ojämlikt eller är det med sanningen överensstämmande, att vi lever i ett matriarkat egentligen?
Lite mer om offerrollen som media älskar att framställa kvinnor som.


Så här skriver Sakine Madon i Aftonbladet:
"Minsta lilla avvikelse provocerar, där konsensuskulturen är knivskarp. Alla feminister ska tydligen vara för sexköpslagen, alla ska vara emot kapitalet, ödsla ohälsosamt mycket energi på Pär Ström och helst följa Kajsa Ekis-Ekman i surrogatfrågan.
Men dessa "radikala" tankar som att kvinnor helt utan egen vilja opererar brösten påminner om när folk trodde att kvinnans själ kunde blåsa bort om hon åkte tåg. Tänk, så synd det är om denna sköra varelse, som omöjligen kan tänkas fatta rationella beslut. Skulle män som knaprar anabola dumförklarats på samma sätt hade skribenten ifråga skrattats ut på fem röda.
Nu är det snarare normalt - för att inte säga självklart - för feminister att framhäva kvinnans påstådda svaghet.
Rena motsatsen till den feminism jag föll för."

Löneskillnader - en myt?

Ofta i diskussioner hör man som argument att det skulle röra sig om gigantiska löneskillnader mellan män och kvinnor - till kvinnans nackdel förstås-  i alla fall kan man få det intrycket.
Hur kommer det sig i så fall att arbetsgivaren är villiga att betala högre lön till mannen för samma arbete, välgörenhet?
Så här skriver Anna Ekelund i en artikel i Aftonbladet
"Enligt SCB ligger löneskillnaden bara på en till fyra procent. Kvinnor dör senare, får pension längre. Det skulle faktiskt kunna innebära att kvinnor i slutändan får utbetalt en högre lön än män. Dessutom stjäls ett år av mäns liv för en ynka dagpenning då de tvingas göra lumpen. Bara för att de är män. Tänk om kvinnorna redan har makten. I så fall går all feminism ut på att pressa mannen ytterligare. Han jobbar, betalar skatt, snurrar hjulen för allas välfärd"

Läs vidare om de så kallade löneskillnaderna i Pelle Billings blogg
"Sammanfattningsvis kan alltså följande sägas om löneskillnader mellan könen i Sverige: 

- Män och kvinnor har lika lön för lika arbete. 

- Ofrivillig deltid förekommer, men är mer ovanligt än man kan tro. Den uppstår ofta i yrken som medger  flexibel arbetstid och frivillig deltid. 

- Ofrivillig deltid är således en konsekvens av kvinnors livsstilsval, där många inte vill arbeta heltid utan vill ha tid till barnen
- Som en konsekvens av könens livsstilsval blir det trots allt en betydande inkomstskillnad under en livstid. -  - Dock ser staten till att mer än halvera denna tack vare skatter och transfereringar"

Föräldralediga pappor gör barnen mer intelligenta

Enligt Anna Sarkadi som är läkare och docent vid Inst. för Kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet och Pär Bokström som är sociolog och forskningsassistent:

"visar forskning att om fäder investerar tid, närvaro och engagemang i sina barn minskar risken för flickors depressivitet i tonåren och utagerande beteende hos pojkar i skolåldern".

De fortsätter: "Strävan efter ett jämställt föräldraskap behöver inte innebära att män och kvinnor bör eller kan utforma sitt föräldraskap på samma sätt. Tvärtom, all forskning tyder på att fäder ger barnet något som kompletterar det mamman ger. Om mamman står för hållandet, det trygga, repetitiva, förutsägbara interaktionen med spädbarnet så står pappan för mer plötsliga, utmanande, mot världen riktade stimuli, det visar omfattande psykologisk forskning på interaktionen mellan spädbarn och deras föräldrar."

"Det kan också vara så att fäder har ett annat, längre perspektiv där de ser världen som barnets arena, inte bara hemmet."

Fantastiskt eller hur ?

Lika inför lagen - del 3

Kvinnor och kriminalitet har olika ingångar. Det som verkar vara  genomgående är att det finns ett mer överseende synsätt gentemot kvinnor, än när det gäller män, åtminstone från polis, åklagare och domstolar och andra myndigheter.

 Christina Ericson  är licentiat i kriminologi och hon arbetar som utredare på Socialstyrelsen med våld i nära relationer som huvudämne: 

— Vi måste börja ifrågasätta den bild av kvinnor som vi har. På ett djupare plan handlar det om att vi förnekar att kvinnor har en fri vilja och kan ta egna beslut när det gäller om de ska begå ett brott eller inte.

I stället motiveras ofta kvinnors brottslighet med att kvinnan ofrivilligt dragits in i brottsligheten av en man. I motionerna blir det tydligt. Kvinnorna framställs som offer, oavsett om de själva begått ett brott eller utsatts för ett. När kvinnorna omnämns som förövare är det inte som de brottslingar de faktiskt är, i stället är det deras utsatta situation i fängelse som beskrivs

Läs vidare och begrunda följande artikel från, Brå  "Rättsväsendet måste ha en modern syn på kön"

Kanske börjar vindarna vända?

Funderingar!

Hur många är det egentligen av Sveriges befolkning som tror att kvinnor är offer och alltid behöver tas extra hänsyn till ?
Eller är det den politiska agendan understödd av feminism och genusforskare, en sorts elit som motsvarar dåtidens manliga envälde, ett patriatkat?
Matriarkat, syftar på samhällen styrda av kvinnor, vilket man menar är sällsynt, däremot är dyrkan av modern och en stark moderscentrering inte ovanlig.
Är kanske Sverige ett matriarkat ?


Det här står att läsa i Fokus
"Rekryteringen av kvinnor går dåligt överallt utom hos finansadeln och konungen. Men det finns en plats där matriarkatet är vardag. Och då långt bort från förment moderna sammanhang som avreglerad marknadsekonomi och parlament. I stället är det under kristallkronorna, i den ärvda maktens salonger som förändringen verkar ske.

Först kom nyheten att finansmannen Fredrik Lundbergs dotter Katarina Lundberg föreslås till styrelsen i Husqvarna. En bekräftelse av att hon och storasyster Louise Lindh på allvar tar över efter pappan i en av Sveriges tyngsta dynastier. De sällar sig till Johnsons, Stenbecks, Hamrins och Schörlings där kvinnor har eller är på väg att ta makten.

Och sedan, förstås, nedkomsten på Haga. Med två drottningar på rad klarar ju huset Bernadotte allt det som aktiemarknaden och regeringen misslyckas med."

Alla lika inför lagen oavsett kön - del 2

För att fånga upp den inställning som rättsväsendet verkar ha och som åklagare Nicklas Eltenius framför på ett bra och tydligt sätt;

" Kvinnor döms ofta mildare än män som begår samma brott". 
I vilken mån detta diskuteras inom rättsväsendet är för mig obekant. Det förs i alla fall ingen högljudd debatt om detta i allra högsta grad ojämställda och rättsosäkra faktum.
Kvinnor framställs alltså överlag som offer, det vill säga att de är inte ansvariga för sina handlingar. Det finns flera olika förklaringsmodeller till detta. Om orsaken till att en kvinna har begått brott, inte kan förklaras med att hon har psykisk ohälsa, blivit påverkad av en man eller vad som helst, ja då är hon ett monster och näst intill omänsklig och får hårdare straff än vad en man skulle ha fått för motsvarande brott !

I denna magsiteruppsats; söt men farlig fokuserar författaren på hur media framställer kvinnliga brottslingar/förövare.
 "I förklaringarna hänvisas till resonemang om ”kvinnlighet” och ”manlighet” så som att män 
använder våld för att betona sin könstillhörighet och för att kontrollera sin omgivning, medan 
kvinnors våld används som ett utlopp och uttryck för känslor. 
Trots att kvinnor begår alla slags brott länkas deras brottslighet till ”kvinnlighet”. Brottsliga kvinnor belyses som problematiska snarare än farliga." 

Som exempel ges följande;
"Kvinnan är här en förövare gentemot sin man och sina barn och hon framställs som fanatisk – 
”i sina känslors våld”. Hon framstår som att hon inte är vid sina sinnens fulla bruk utan helt 
styrd av sina känslor för en man, vilka sedermera leder till att hon hotar att döda både sin 
make och deras barn" 

Vidare verkar det i samhället/rättsväsendet finnas en uppfattning att;

"Kvinnor generellt anses sakna den underliggande drivkraft eller kapacitet 

som män har när det gäller våldshandlingar" 
Men;
"undersökningar visar att  skillnaderna mellan könens förmåga till våld och aggression inte är så stor som man idag allmänt hävdar"

Det finns en positiv inställning kring hur man ska stötta en mamma som blivit dömd för brott;
"När man talar om dömda kvinnor sätts ofta moderskapet i fokus, de är 
huvudsakligen mödrar. Att det finns många barn som växer upp utan sina  dömda fäder 
diskuteras sällan"

Vad sägs om detta - feminism mot jämställdhet?

"De traditionella förklaringsmodellerna om kvinnors kriminalitet psykologiserar och patologiserar ofta kvinnorna, och att beskriva kvinnor som harmlösa offer anses vara en direkt orsak till detta. 
Kathleen Daly menar att det finns en särskild myndighetsdiskurs kring kvinnor som begår brott, som även ingår i det feministiska förhållningssättet till fenomenet. 

Förklaringsmodeller till brottsliga kvinnors handlande har funnits i kvinnornas bakgrund, så som utsatthet och svårigheter i barndomen eller i vuxenrelationer. Detta fenomen kallar författaren för ”blurred boundaries of victimization – criminalization” (Kolfjord 2003:35). Förövaren görs genom fokuseringen på psykologisering och situationsdynamik samtidigt till ett offer, något som sker i högre grad vid förklaring av kvinnors kriminalitet jämfört med mäns.

Problematiken med detta är att kvinnan fråntas ansvaret för sina handlingar, och på så vis på nytt görs till ett objekt. Detta blir till en motsättning inom den feministiska teoribildningen som vill återupprätta kvinnor som handlande subjekt "

Det är oerhört provocerande att kvinnor inte bli tagna på allvar -  i alla sammanhang!

Jämställdhet och vårdnadsfrågor

Citat från ett examensarbete av Lena Celander-Jörgensen, juridiska fakulteten 2003

"En debatt som förs är den om föräldraledighet i samband med barnets första levnadsår. Kravet på en jämlik och rättvis föräldraledighet har framförts. Man menar att en lagstiftning om hur månaderna ska fördelas rättvist mellan föräldrarna är ett jämställdhetskrav.

Samtliga debattinlägg behandlar kravet på lika föräldraledighet ur ett kvinnligt jämställdhetsperspektiv. 
Delad föräldraledighet ger kvinnor rättvisare möjligheter inom arbetslivet när det gäller karriär eller lön. Detta kan inte innebära något annat än att mäns position och mäns rättigheter är intressanta om kvinnors rättigheter är målet. Men det tydliggör också att i dag anser de allra flesta att män är fullgoda föräldrar och att de ska ta sig rätten att vara det även rent faktiskt.

Ett faktiskt vårdnadsansvar är den yttersta konsekvensen i barnets liv och i föräldraskapet.
Anser vi med rätta att pappor ska/kan ta det ansvaret, medger vi också att de har kvalifikationer för att ta ett legalt vårdnadsansvar. Vill vi ha ett mer jämställt samhälle måste det ske både inom arbetsliv och familjeliv. Vill vi att män ska ta ett faktiskt vårdnadsansvar så bör vi även anse att det är helt i sin ordning att män får ett legalt vårdnadsansvar som är kopplat till barnet. Att inte ge männen ett legalt vårdnadsansvar när deras barn föds och ända kräva lagstiftning kring delad föräldraledighet vore minst sagt i fräckaste laget."

Alla lika inför lagen - oavsett kön? del 1

De flesta har väl hört  talas om det uppmärksammade barnporrnografimålet där en man och 23 kvinnor var inblandade. Det som är häpnadsväckande är resonemanget från myndigheter som har att hantera rättsfrågor - att tolka och rättvist avkunna domar.

Bland annat så här skriver Tingsrätten i sin dom;
 " Rätten menar att även om kvinnorna givetvis måste ta fullt ansvar för sina handlingar, så är det hos mannen som det stora ansvaret ligger.
Hade inte han systematiskt lett in sexchattandet med kvinnorna i barnporr-riktningen, så hade nog inte de här kvinnorna kommit i kontakt med såna bilder, menar rätten"

Och här kommer mer  av samma nonsens:

"Kammaråklagare Niclas Eltenius  tror att att ensamhet och sökande av spänning kan ligga kan vara underliggande motiv ". Kan det även gälla mannen undrar jag ?

För att visa hur lika vi är inför lagen oavsett kön, läs och begrunda:

" Kvinnor döms ofta mildare än män som begår samma brott. Men Niclas Eltenius hoppas att det inte blir så i det här fallet.

– Det här förändrar ju bilden av vad man tror att kvinnor kan vara kapabla till."

Så här uttalar sig polisen:

"Vi blev ganska häpna under tidens gång, det var flera gånger vi tappade hakan. Det säger kriminalinspektör Annette Stenius, en av de som jobbat med polisutredningen.

– Man har väl alltid fått höra att "akta er för fula gubbar", vad ska vi säga att barnen ska akta sig för nu, när vi märker att även kvinnor har sådana här läggningar, fortsätter hon"

Jag kan som kvinna uppleva det oerhört kränkande att man inte tror att kvinnor kan ta ansvar för sina handlingar utan ska klappas lite nedlåtande på huvudet, usch!

Lika inför lagen- knappast.

Överger eller motas bort ?

I föregående artikel framkommer att barn i större utsträckning blir övergivna av sina pappor än av mammorna. Vad ska man tro om det- att papporna lämnar sina barn för att de inte orkar vara pappa - att de blir "avknoppade" av mammorna  från att få ta del av barnet, kanske handlar det om flera olika förklaringar? Vi ska titta närmare på det.

Vi alla blivit intalade att mamma är den viktigaste och primära omsorgstagaren om barnet och det har blivit en sanning. Det har satsats gigantiska summor på att stödja/stärka mamma i föräldraskapet, jag utgår ifrån att ett behov har funnits. Jag tänker på MVC, BVC, mammagrupper, osv. Pappa har sett som ett stöd till mamma.

För inte så länge sedan var föräldraansvaret mer jämt fördelat, det var först på 30-40 talet kvinnan blev den primära omsorgstagaren.
Om det är så att papporna överger barnet för att han inte orkar, kanske man inte bara ska nöja sig med att konstatera det, utan fråga sig vad man kan göra för att stötta pappa så att han orkar i sitt föräldraskap, att han inser hur viktig han är ?

I dag är det ca 150 000  barn som inte träffar sina pappor. 200 000 barn träffar sina pappor en gång i månaden. I vårdnadstvister är det i medelsnitt 80% av mammorna som får enskild vårdnad och då är det i mål där papporna orkat driva vårdnadsfrågan. Det krävs nämligen god ekonomi och stark psykisk hälsa för att orka med en process som kan ta minst två år.  I samband med separationen har mamman i de flesta fall bestämt att barnen ska bo hos henne.


Allt och mer därtill finns att läsa i  pappamanualen. En alldeles utmärkt blogg som vänder sig till pappor i första hand men även till kvinnor med hjärnor.

Kommer pappa bli den primära vårdnadshavaren?

Dagens Nyheter skriver idag om forskning inom det psykologiska området, som visat att pappa är minst lika viktig som mamma - eller viktigare, i ett barns personlighetsutveckling.

DN skriver att:

- En sammanställning av över 500 studier från hela världen visar att barn utsätts för ungefär lika mycket acceptans som avvisande från båda föräldrarna, men far mer illa av att bli övergiven av den ena föräldern än den andra. Och den föräldern är oftare pappan än mamman.

DN skriver vidare:

- I rapporten granskas även 36 studier från hela världen om hur avvisande från föräldrar påverkar ett barns personlighet. Studierna har involverat mer än 10.000 personer och sträcker sig över ett halvt århundrade i tid.

De som hatar män för att de är män, kommer snart att börja göra väsen ifrån sig, trots omfattningen av studien - kommer den aldrig att accepteras av de som fokuserar på genus och feminism. Det måste verkligen smärta hos vissa, att en "man" kan vara viktig för ett barn. Personer som reagerar på det jag skriver nu, kanske finner en förklaring till sitt egna beteende här. 


Kanske börjar vi närma oss riktig jämställdhet, och att vi inom några år har accepterat att båda föräldrarna är lika viktiga för barnen. Att domstolar och socialtjänst har ett likvärdigt förhållningsätt till båda föräldrarna som föräldrar, inte att mamma är den primära vårdnadshavaren, och att pappa är hennes avlastare.

Barnfängelse

På Kriminalvårdens hemsida kan man läsa följande:
Ungefär 5 procent av alla som döms till fängelse varje år är kvinnor och många av dem är mammor. Det betyder att en del barn har sin mamma i fängelse. En stor del av kvinnorna missbrukar droger, antingen narkotika eller alkohol eller bådadera. För dem finns behandling på anstalten.

En del kvinnor har mycket små barn och då kan mamman få ta med barnet till fängelset när hon sitter av sitt straff. Barnet kan få vara där tills det fyllt ett år. Längre än så bör inte barnet stanna eftersom barnet ska få växa upp i en normal miljö. De sociala myndigheterna ordnar ett annat hem för barnet tills mamman kommer ut från fängelset.

Min fråga är - kan en pappa med missbruksproblem ha sitt barn hos sig på anstalt, samtidigt som han går i behandling?

Pappa, minst lika viktig som mamma

Vad lägger vi in för värdering i orden mamma och pappa och vilka konsekvenser får det ?

Det barn behöver, är vuxna som kan utöva ett föräldraskap - eller hur? Bara för att man är barnets mamma eller pappa behöver inte betyda att man kan vara förälder.
När man säger att ett barn behöver sin mamma, säger man det då oavsett om mamma kan var förälder eller inte - och det bara för att hon är mamma, eller? För att hon föder barnet och ammar?

Är det till och med så att kvinnor behöver finnas i ett socialt sammanhang för att kunna utöva sitt föräldraskap medan män kan det av egen kraft?  Jag tänker på allt stöd som mammor fått via MVC, BVC, mammagrupper. Något som inte förunnats papporna och ändå verkar de kunna utöva sitt föräldraskap.

Min pappa.nu har undersökt 2854 domar, 2007-2009 och funnit att i t.ex Lund och Jönköping  tilldöms 100% av mammorna enskild vårdnad
Medelsnittet på de 18 kommunerna man undersökt är att mammorna får vårdnaden i 80 % av fallen och papporna i 20%.

Folkhälsoinstitutet  skriver följande om anknytning:
När teorier om anknytning först utvecklades i Storbritannien på 1950-talet fokuserades intresset på modern eftersom modern då ofta var den enda vårdgivaren. Globalt är detta ett undantag. I en översikt av olika icke västerländska samhällen och kulturer fann man att det helt dominerade mönstret (97 procent) var att modern delar vården av spädbarn, både praktiskt och känslomässigt, med andra vuxna och med barnets syskon (McGurk, 1993).

Barn idag i västvärlden utvecklar parallella anknytningar till sina vårdnadshavare, snarare än att först utveckla anknytning till den ene och sedan till den andre. Man kan alltså utgå ifrån att barnet utvecklar relationsspecifika anknytningar till båda föräldrarna utifrån hur relationen till respektive förälder utvecklats (Broberg 2006).  Det finns således inget stöd för biologiska skillnader i föräldraroller. Män och kvinnor reagerar fysiologiskt likadant på spädbarns gråt. Pappor är lika bra på att mata sina spädbarn som mammor, på att tolka vad barnet vill och på att besvara barnets behov (Parke, 1981)

Se där- både mamma och pappa är lika viktiga i sitt föräldraskap, är det något som familjerätter och Tingsrätter håller med om ?

Forskning eller "hitta på", vad tycker Brå?

Brå (Brottsförebyggande rådet ) har tittat på våldets karaktär, offrets erfarenheter av kontakter med rättsväsendet Våld mot kvinnor och män i nära relationer, rapport 2009:12. Det som är anmärkningsvärt är att de bland annat hänvisar till Eva Lundgrens omfångsundersökning "Slagen dam".
Lundgren har av Uppsala universitet granskats och de har identifierat flera allvarliga problem. Empiriska påståenden som saknar grund, oklarheter vad gäller urval, avsaknad av alternativa data, påståenden som motsägs av egen data, generaliseringar utifrån för litet underlag.
Det viktigaste är att den tes Lundgren har om "våldets allmängiltighet" saknar stöd i Lundgrens egna data. Den analys som leder fram till denna slutsats innehåller flera brister och en reanalys av samma data visar att slutsatsen borde vara den motsatta. Detta är en mycket allvarlig kritik som riktas mot Lundgren.

Vad är då tesen om "våldets allmängiltighet "? Jo, den fastslår hur våldsrelationer utvecklas , vad de är och inte är, hur de liknar vanliga förhållanden och vad som sker mellan mannen och kvinnan i sådana relationer. Kvinnan anpassas, hans verklighet blir hennes, för mannen är processen könsskapande. Det handlar om normaliseringen av våldet, den glidande övergången från mansrollen till påtryckningar, tvång, terror, våld.
Lundgren hävdar att våld är knutet till normalitet. Vilken man som helst kan utöva våld mot vilken kvinna som helst.

Det som ligger till grund för denna tes är en kvalitativ studie Lundgren gjort genom att intervjua ett fåtal kvinnor som lever i kristna miljöer.

Samma Lundgren har intervjuat barn (La de små barn komme till meg) om sexualiserat våld och rituella övergrepp. Barnen berättar om tortyr, orgastiska ritualer kopplade till ritualmord, styckade kroppar, bestialiska offer och sexuellt utnyttjande av döda. Vuxna utnyttjar barn, föräldrar och andra släktingar deltar i det rituella våldet, barnen tvingas dräpa andra barn, pappor låter andra män utnyttja sina döttrar sexuellt. Lundgren har trott på barnens berättelser och underlåtit att polisanmäla det hon hört.
Låter det trovärdigt ?

Brottsoffermyndigheten har fortfarande kvar hänvisning till Slagen dam och "resultatet". Det är anmärkningsvärt att en myndighet använder sig av forskning som saknar empirisk grund !

Vid mejlkontakt med Brå, angående att de hänvisar till  Lundgrens forskning trots att den saknar evidens inkom följande svar:

Hej!

Eva Lundgren kan anses vara en kontroversiell forskare men hennes akademiska hemvist är ett av Sveriges mest framstående universitet och hennes studier har en självklar plats inom svensk forskning om våld mot kvinnor. All forskning kan man rikta kritik mot, det är inget kriterium som vi på Brå utgår ifrån när vi refererar till andra studier. 'Slagen dam' är den största svenska studien hittills om våld mot kvinnor och att inte referera till den vore mer anmärkningsvärt än att göra det. Om du läser vår litteratursammanställning i den nämnda rapporten så märker du även vår granskande och delvis kritiska hållning till vad vi refererar till.

Vänligen,

Klara

Klara Hradilova Selin

Utredare / Research analyst, PhD

Brottsförebyggande rådet / National Council for Crime Prevention

Stockholm, Sweden

Frågan är i vilken omfattning Lundgrens tes och forskning används när det gäller hur vi ska se på våld i nära relationer och våld överhuvudtaget ? Om Lundgrens tes och forskning om våldets normalisering utgör underlag för insatser, behandling, lagstiftning, politiska agendor - ja då kan man ta sig för pannan och häpna !

Kvinnorna blir färre i börsbolagens styrelser

DN skriver idag att det blir färre kvinnor i börsbolagens styrelser, och artikeln försöker att lyfta fram problemet ur ett jämställdhetsperspektiv.
Under flera års tid har det varit ett högt tryck ifrån massmedia, att det måste blir en mer jämställd könsfördelning på en arbetsplats. Vad som inte har varit svårt att uppfatta är att när det talas om arbetsplats, är det chefsjobb och styrelseposter som hamnar i fokus.
Hur kommer det sig att det tycks vara extremt viktigt, att styrelseposter och chefsjobb ska vara fördelade 50/50 mellan könen. Bryr man sig inte om hur övrig könsfördelning ser ut inom ett företag, när det handlar om mer normalavlönade tjänster?


Om nu kön ska vara det som är viktigast för vilka som skall representera företag och myndigheter. Vore väl det allra bästa ur ett jämställdhetsperspektiv, att könstillhörighet hos chefer och styrelsemedlemmarna - grundar sig i hur den procentuella könstillhörigheten inom företaget ser ut?
Min uppfattning är i alla fall klar, kompetens ska värderas högre än kön. Så länge det ältas om att vårt samhälle inte är jämställt, hålls myten om detta vid liv. Det går att jämföra med en risk, en risk blir verklig först när man har identifierat och bekräftat dennes existens.

Är det verkligen omöjligt att föreställa sig att det kanske är så, att alla kvinnor kanske inte vill bli chefer, att en del kvinnor som söker tjänsterna saknar kompetens, eller att det faktiskt kan vara så - att personkemin i några fall, kan vara avgörande till en mans fördel?


I Norge har man undersökt "jämställdhetsproblemet" på arbetsmarknaden, kanske är svaret desamma för oss i Sverige?


http://www.dn.se/ekonomi/kvinnorna-blir-farre-i-borsbolagens-styrelser
http://maktenoverbarnet.blogspot.se/p/viktiga-filmer.html

Mer ekonomi och jämställdhet!

Regeringen gav  2009 Socialdepartementet i uppdrag att göra en översyn av hur ekonomiska stöd till barnfamiljer stödjer samarbete mellan särlevande föräldrar. SOU 2011:51. Här konstaterar man: att barn som har växelvis boende mår generellt bättre, har mer fritidsaktiviteter och en bättre relation till båda sina föräldrar. Bland barn som bor enbart eller större delen av tiden med en förälder verkar utsattheten öka, såväl ekonomiskt som känslomässigt.


Vidare skriver man att  även tidigare erfarenheter har indikerat att flera av de nuvarande familjeekonomiska stöden är konfliktdrivande i den meningen att de inte fördelas mellan särlevande föräldrar utifrån den försörjningsbörda som en förälder har med anledning av att ett barn bor eller vistas tidvis i hushållet.


Barnbidraget härrör från 40-talet då  modern ansågs som den bäst lämpade bidragsmottagaren. Det kan verka provocerande ur ett jämställdhetsperspektiv, att könet avgör vem som är bidragsmottagare för barnbidrag. Det, framstår i dag som föråldrat. Under årens lopp har kvinnors inträde på arbetsmarknaden, synen på föräldraskap, föräldraansvar och jämställdhet förändrat vår syn på kvinnors och mäns ansvar för hem och barn. Det är ett faktum att pappor i högre grad än tidigare tar del i omvårdnaden om barnen och att mammor förvärvsarbetar i en större utsträckning.


2010 var det 62 00 pappor och 960 000 mammor som fick barnbidraget utbetalat till sig.  När barnet bor växelvis får mamman i 74% hela barnbidraget och pappan i 6 %.


En undersökning visar att barnbidraget försvårar föräldrarnas  möjligheter att komma överens om var barnet ska bo. Detta uppger 85 procent av familjerättsadvokaterna och 76 respektive 57 procent av handläggarna i kommunen respektive Försäkringskassan.37.%.


Det är i sammanhanget otillfredsställande att reglerna om bidragsmottagare är utformade på ett sådant sätt att en av föräldrarna själv kan avgöra om bidraget ska delas eller inte när barnet bor växelvis – oavsett om föräldrarna i praktiken delar på kostnaderna för barnet. En sådan utformning gagnar inte föräldrarnas förutsättningar att samarbeta om barnets försörjning, och det faktum att barnbidraget i de flesta fall i praktiken lämnas till modern om hon vill det, kan dessutom bidra till att konservera könsroller.


Om t.ex. en boendetvist i en domstol resulterar i att barnet ska bo växelvis hos båda sina föräldrar kan det innebära ytterligare konflikter mellan föräldrarna om den ursprungliga bidragsmottagaren inte vill dela med sig av barnbidraget. Det finns därför behov av en större samstämmighet mellan olika rättsområden.


Det är viktigt att understryka att barnbidraget inte är avsett att stärka den ensamstående förälderns ekonomi och är heller inte att se som en belöning för att föräldern tar ett omsorgsansvar för barnet. Barnbidraget är till för att möta barnets materiella behov.

Pappa nekas halva barnbidraget

Upsala nya tidning är en av de tidningar som vågar lyfta ett av de stora långtgående problemen, som visar hur en kvinna har makt och dessutom missbrukar den.

Att dela på ett barnbidrag som är 1050 kr i månaden, borde inte vara något att bråka om. Det finns egentligen ingen anledning för en kvinna att vägra att dela på barnbidraget. Barnet har  i detta fall växelvis boende och föräldrarna har gemensam vårdnad, ändå vägrar mamman att låta pappan få halva barnbidraget.
Antingen så förstår inte denna kvinna att pengarna inte är en inkomst för henne, att pengarna tillhör barnet. Eller så säger kvinnan nej, för att hon har makten att göra det ? Vart tog jämställdheten vägen, att var och en ska försörja sig själv ?

Det hörs ofta från kvinnojourer, i den politiska debatten, genusforskning som särskilt bejakar kvinnans rättigheter - att männen är aggressiva och utsätter kvinnor för ett strukturellt psykiskt och det som benämns som latent våld.

Min fråga är, vad är då detta?

Läs mer på:
http://www.unt.se/uppsala/pappa-nekas-halva-barnbidraget-1762723.aspx

Offerkoftan

De som följer debatten om jämställdhet kan tro att kvinnor är offer för många olika omständigheter.


Enligt genusforskarna/feministerna är kvinnor offer för den manliga överordningen och därmed i underläge från början - ibland utan att.veta om det.  Det man verkar vilja förmedla, är att egentligen saknar kvinnor hjärna, så till vida man inte är genusforskare eller feminist.


Är det dags att ta av sig offerkoftan kanske? Vem har makten över vad ?


Hur är det då med barnet, var hamnar det i jämställdhetsdebatten ? Är det till och med så att det enda offer som finns är barnet ?
När en kvinna är gravid är det hon som bestämmer över sin kropp (självklart) men också över det väntade barnet. Om hon ska göra abort eller behålla barnet. Det är här - makten över barnet börjar.
När barnet är fött är kvinnan automatiskt vårdnadshavare, för att mannen ska bli vårdnadshavare måste kvinnan godkänna det, om de inte är gifta. Här pratar vi alltså om ett gemensamt barn, men där kvinnan har makten att säga nej.
Hur länge har hon makten över barnet, när blir det ett jämställt föräldraskap, där både mamma och pappa ges samma förutsättningar ?


Kan vi lägga det här med kön åt sidan ett tag och se det ur ett mänskligt perspektiv och hur blir det då ?